Historia

Sverige har snart kalkat i 40 år – det har Movab också.  1977 – 78 anslog staten via dåvarande Fiskeristyrelsen 50 miljoner kronor att användas till kalkning under en femårig försöksperiod. Bidrag lämnades med 75 % av kostnaderna och kunde sökas av fiskeorganisationer, fiskeklubbar och kommuner.

Detta var starten på den organiserade sjökalkningen. Vid starten ägdes Movab till 50 % av Cementa och till 50 % av Domänverket, nuvarande Sveaskog.

Kalkning i mindre skala hade utförts många år tidigare på initiativ av Fiskevårdsföreningar och privatpersoner. Svante Odén konstaterade redan 1967, efter flera års studier, att svavel och svavelsyra kunde transporteras i atmosfären mycket långväga. Odén konstaterade också att detta fick allvarliga konsekvenser för mark och vatten. Försurningen var upptäckt.

Fiskeriverkets försöksperiod var verkligen en försöksperiod. Mineraler som kalksten, dolomit och olivin i olika fraktioner testades, allt från kalkstensmjöl och jordbrukskalk till krossprodukter 50 – 100 mm.

Under en 20-års period var kalkstensmjölet den helt dominerande produkten. I början av 2000-talet började man gå över till grövre och dammfriare produkter för helikopterspridning. De flesta våtmarker behandlas i dag med denna produkt och även sjöarna börjar kalkas med grovkalk från helikopter.

1982 flyttades försurningsansvaret till Naturvårdsverket och anslagen ökade snabbt. 1985 spreds över 100 000 ton och från 1993 till 2004 spreds omkring 200 000 ton per år.

Ett antal mer eller mindre fantasifulla spridningstekniker har passerat genom åren. Vem kommer ihåg amfibielastbilen, amfibiebandvagnen, skogsmaskinen med pontoner, Contracid-metoden där soda harvades ner i sjösedimentet, Kalkad-metoden som pumpade kalkslurry i kilometerlånga slangar från land ut till spridarbåten. För helikopterbolagen har det mer handlat om utveckling av spridarbehållare och logistik.

Doserarna har utvecklats från små vattendrivna apparater (Hälleforskalkaren tex.) och en lycksökarmarknad där väldigt lite fungerade till dagens tekniskt avancerade anläggningar med precis dosering.

Skogskalkningen har under tiden haft ett antal försöksperioder med skiftande resultat. I dag förekommer ingen skogs- eller fastmarkskalkning.

För närvarande sprids kalk i drygt 4500 sjöar vilket innebär att ca hälften av landets försurningpåverkade sjöar kalkas. Dessutom omfattas ca 9 000 km vattendrag av pågående kalkning för att motverka försurningskador på djurlivet. Kalkningen genomförs med ca 110 000 ton kalk.